Fy vale!!! Jag bara måste få skriva av mig!

Jag har varit och lämnat sonen på dagis, han har varit sjuk i 1,5 vecka, så detta var första dagen på ett tag. När jag skulle gå därifrån så ville han inte stanna, han ville följa med mig. Jag pratade med honom länge och sa att jag skulle följa honom till en kompis son var en bit bort (de var ute). Han ville inte det heller. Då gick jag för att prata med en av hans fröknar så att de kanske kunde avleda honom lite och hjälpa till så att han skulle klara att jag gick lite lättare. Alla hans ordinarie fröknar var på kurs, så då letade vi rätt på en fröken från en annan avdelning som Oscar känner litegrann. Hon försökte busa lite och avleda honom, men han bara grinade så tårarna rann nerför kinden och sa mamma, mamma, jag vill följa med dig! Då sa fröken att nu måste du gå, till mig. Gå härifrån och låt honom skrika. Vi tar hand om det. Så jag gick. Och Oscar skrek och grät och ropade efter mig. Och de höll fast honom. Han bara skrek mer och mer. Då bar de in honom istället och då vände jag tillbaka för att gå och hämta honom. Då ställde sig en fröken framför mig och sa; du kan inte gå tillbaka, då kommer han att göra så här varje morgon. Du måste gå nu. Så jag vände och gick igen. Mitt hjärta brast. Oscar brukar alltid vilja vara på dagis. Han brukar rusa iväg så att man knappt hinner säga hejdå. Jag vet inte varför det blev så här idag. Men ont gjorde det. Usch och Fy!!!