Ja, den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig...

Dagen började bra, jag kom igång med att dammsuga och torka golven direkt på morgonen. Började också att sortera och städa i min pysselhörna, vilket jag älskar att göra. Jag hade stora planer för idag, jag skulle börja med mina bidrag till Lenes tävling som hon har tillsammans med Altheasmix. Dessutom har jag några perfekta lådor som står och väntar på att bli scrappade.

Men så kände jag att det började göra lite ont mitt i magen sådär. Men det går nog över tänkte jag. Det blev dock lite värre för varje timme som gick och det blev svårare och svårare att gå rakt. Jag försökte att lägga mig och vila, men det gick inte att hitta en ställning som jag stod ut med. 

Så jag ringde till min mamma som alltid vet på råd. Hon tyckte nog att jag faktiskt skulle ta och ringa till sjukvården. Tycker inte riktigt om att göra det eftersom jag är sjuksköterska själv, och man vill ju inte vara besvärlig...

Ialla fall så ringde jag till akuten faktiskt (för nu hade jag ganska rejält ont och svårt att stå) och jag kunde komma dit direkt sa de. Först tänkte jag åka själv, men hur det var så ville jag ha med mig sambon och sonen. Det är bara jag som har körkort och det kändes inte så kul ändå att vara själv med bil och allt eftersom jag inte alls mådde bra.

Jag fick komma in direkt och de tog lite prover och klämde lite på magen vilket GJORDE ONT!!!

Det satt dock mitt i magen och inte alls där det skulle varit om det var blindtarmen, vilket de trodde först. Jag fick dock ondare och ondare och klockan blev mycket, så jag ringde till mor och far och bad de komma och hämta sonen eftersom han inte är riktigt pigg än, så kunde sambon stanna med stackars lilla mig. Tack mamma och pappa!!!!!!!

Vid det här laget så var jag ganska säker på att jag inte skulle komma hem iväll.

Jag fick ondare och ondare, och fick smärtlindring som inte hjälpte. Efter ett tag så bestämde de sig för att ge mig något starkare och kramplösande. Medan sköterskan gick för att hämta detta så fick jag så ont att jag nästan tuppade av, och helt plötsligt så var det som att någon inifrån magen sköt iväg något med en slangbella  med en väldig kraft  -- pang!!!

I ett ögonblick så gick alla smärtor över och en vansinnig lättnad kom. När de kom med sprutan var jag glad som en sol och redo att åka hem. Doktorn undersökte mig igen, och denna gången kunde hon trycka ända ner till ryggraden (nästan ;) ) utan att det gjorde ont.

Tydligen så var det en gallsten som täppt till och som till slut passerde. Och nu mår jag så bra, och jag är så lycklig och jag är hemma!

Hur kan man må så dåligt och ha så ont ena stunden, och må så bra och vara smärtfri i nästa stund!!!

Helhäftigt och underbart!

Men jag behöver inte prova fler gånger, nu vet jag hur det känns......

Jag är lite utmattad dock, så det blir nog inga större projekt ikväll.

Hälsningar från Smuulan!